Dåliga annonser finns det gott om. Den här veckan har jag suttit och tittat på Socialtjänsten Stockholm som har annonserat på pendeltågen. Direktlänk finns här!
Texten är förvisso väldigt lättläst och har ett vardagligt språk som är lätt att ta till sig, men det är för mycket text! Det finns ett klart budskap men det kommer inte riktigt fram, genom att man måste ta sig igenom hela texten för att kunna se helheten och för att kunna förstå vad annonsen handlar om. Och om man också tänker på var man annonserar så känns inte den här typen av annonser som den rätta, om man vill annonsera på pendeltåg, tågstationer, tunnelbaneuppgångar där det finns mycket annat som pockar på uppmärksamheten.
Tänk så enkelt det hade varit om man bara hade valt att förmedla det här budskapet genom en bild. Tänk om man hade gjort en bild tagen från vad man kan kalla för stereotypen av en riktigt stökigt hem: En trasig soffa där fodret läcker ut, gamla tidningar och flaskor överallt. Det är skitigt och smutsigt och sist det städades i lägenheten var förmodligen när lägenheten var ny.
Mitt i gyllene snittet ligger ett helt oöppnat blöjpaket, en nappflaska, ett gameboy, eller en nallebjörn.
Vad jag anspelar på här är den retoriska stilfiguren synekdoke - delen för helheten, allt förmedlat genom en bild istället för en massa krånglig text, som i ovanstående sammanhang får svårt att sig igenom reklambruset. Bilden blir också en enigma, budskapet är relativt klart, men man måste ändå som läsare fundera en stund på vad bilden verkligen innebär.
Återigen, less is more.
Underskatta aldrig bildens retorik.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar