Attityder hos avsändare

I en mottagaranpassad klarspråkstext jag har skrivit till skolan så har jag under dagarna blivit medveten om hur en text kan skicka ut signaler om avsändaren. Det här låter ju givetvis inte som någon ny information, men om man grovt förenklat ser till vad en bra klarspråkstext ska innehålla (jag hoppar över ganska många led här!) så kan man säga att textens syfte klart och tydligt ska framgå. Hur många är det inte som har fått något byråkratiskt brev från någon myndighet och läst igenom brevet en gång, till och med två gånger och till slut frågat "Ja, men vad är det ni vill mig egentligen!?" Alltså, textens budskap, dess syfte måste vara tydligt! Men jag har också insett att en text kan skicka ut små signaler, små bitoner som vittnar om en attityd hos avsändaren som kan förvirra mottagaren.
Min exempeltext var ett brev från ett sjukhus till en enskild person, där hon hade fått en tid för ultraljudsundersökning. Allt väl så länge och jag kan inte notera några problem som helst med vad det är avsändaren vill - allt kommer klart och tydligt fram redan i textens början: Du har en tid för ultraljudsundersökning klockan 17.00, måndagen den 31 mars. Jag läser vidare där förvisso avsändaren har förvillat sig i ett långt resonemang om hur ultraljudsundersökningar går till. Ordet "ekolodsprincipen" finns med, vilket förvisso vittnar om ganska dålig mottagaranpassning om man tänker på att mottagaren är en blivande förälder som förmodligen inte alls bryr sig om ekolodsprinciper.
Men något känns konstigt med texten. Och jag kan inte beskriva det mer flummigt än att texten känns väldigt otrevlig. Vi har till exempel fraser som "Könsbestämning ingår EJ.", "Skulle videoupptagningen av något skäl inte lyckas, så kan Du inte [sic] räkna med att kunna komma tillbaka för 'omtagning'." och till sist "Däremot är det olämpligt att ha barn [sic] med då de har svårt att förstå bilderna". Vi har alltså "ej" med versaler för att riktigt betona att här blir det minsann ingen könsbestämning, här inte. "Inte" och "olämpligt att ha barn" är fetstilt med samma poäng där och du är stavat med stor bokstav för att hålla det lite extra formellt. Och det skulle ju inte gå att stå framför en människa och säga ovanstående fraser utan att uppfattas som otrevlig.
Det finns alltså små bitoner som förvisso inte stör textens huvudsyfte, men jag som läsare känner mig nästan lite dumförklarad av det här och min bild av avsändaren förändras. Min bild av avsändaren blir nästan en bild av frau Blücher, även om jag jag överdriver. Och jag tror inte att det var meningen när avsändaren skrev texten.

Ibland stöter man alltså inte bara på grammatiska problem och otydliga syften i sitt mottagaranpassande. Det finns även andra små saker som stör, som kan vara svåra att se, och som kan vara svåra att sätta fingret på. Men min huvudpoäng är alltså att en mottagaranpassad text också kan ha ett behov av att vara retorisk för att vara riktigt mottagaranpassad. Språket och tonen i en text vittnar om attityder hos avsändaren - och frågan kanske inte alltid är om textens syfte är tydligt (även om syftet givetvis är överordnat), utan vilken bild av avsändaren man vill sända ut? Vad tycker ni?