Särskriva?

På ett seminarium för inte så länge sedan så diskuterade vi särskrivningar, där själva poängen var att om det är något som språkare därute är överens om när det gäller vårt språk så är det att särskrivningar inte är bra! På den gamla sidan skrivihop.nu så gick man till och med så långt så att man beskrev det (okej, något skämtsamt) som en kamp mot särskrivningar.

Och här måste jag hålla med vår lärare Linus Salö att det känns otroligt fjantigt att hålla på med språkpoliseri på den här nivån.Särskrivningarna såsom de benämns på nätet går aldrig över en viss nivå - googlar man särskrivningar så får man bara upp länkar till en massa sidor som listar särskrivningar av typen "roliga särskrivningar". Och vad är då roliga särskrivningar? Jo: "Skum släckare", "Herr toalett" och "lätt yoghurt". Där har vi nivån.
Och varför tycker jag då att det är fjantigt med att jaga upp sig över särskrivningar? Jo, för att svenska språket är otroligt tacksamt att hantera. Språk är ett sätt att förstå varandra på, det är en kommunikationsform. Och oavsett hur dålig svenska man läser eller hör så går det att förstå. Kommer ni ihåg det där mailet som cirkulerade runt för ett par år sedan där man hade kastat om ordföljden? Fast det fortfarande gick att läsa brevet?
Alla som läst lingvistik eller språkvetenskap vet att det är så för att vi som läsare inte läser ord bokstav för bokstav, utan vi tittar på bilden av ordet - vi läser helheten och vi läser ordbilden. Och med ovanstående faktorer så är väl allt lugnt så länge vi begriper att en skum tomte inte refererar till en mystisk vätte utan till en sorts godis?

Och som jag skrev tidigare, eftersom särskrivningar generellt sett aldrig blir något mer än en felstavad skylt i mataffären med ett budskap som vi ändå förstår - what's the fuzz?